Så trött

måndag kväll. Har precis lagt barnen och ska snart ta tag i mina sysslor här hemma.
Robert fick äntligen komma hem i tisdags. Gud va skönt det var att ha honom hemma. På kvällen la vi oss i sängen och bara höll om varandra. Båda grät för det var så skönt att vara nära igen.
Dagarna efter blev robert sämre och sämre. All vätska och mat han åt och drack kom upp lika fort igen. Han fick inte behålla något alls. Detta resulterade i att han blev svagare och svagare. När han först kom hem kunde han resa sig och gå för egen maskin, men dom sista dagarna har jag fått agera hemvårdare. Jag får lyfta upp honom när han behöver gå på toaletten eller bara för att gå till sängen eller köket. Han spyr hela tiden, så jag byter ca 15 spypåsar varje dag och tvättar av honom så han är ren och snygg. Ger han medicin och det han vill ha att dricka. Vaknar flera gånger på natten av att han spyr och får gå upp och skölja ur hinken eller hjälpa honom till toaletten.Vet att han plågas av att jag ska behöva göra allt , men jag hoppas att han vet att jag skulle göra allt för honom och då menar jag ALLT!
 Hemvården har kommit varje dag kl 10 och satt dropp på honom och kommit igen kl 16 för att koppla loss honom. Igår kom dom 22,20 och gick inte förrän 23,00. Där sitter jag på sängen och ser på när dom ger honom lugnande för att han ska kunna sova på natten, och hoppas att dom inte väcker barnen, samtidigt som jag gnuggar grus ur ögonen ( för er yngre som läser detta betyder det att jag är så trött att det känns som jag har grus i ögonen ) och hoppas att dom ska bli klara snart så vi får sova. Sen kommer dom igen 02,00 för påfyllning av lugnande. Även denna gång sitter man brevid som ett fån. Sen vaknar ju Timmy 1,5 timme efter det så man får gå upp med honom, för att sen gå upp 06,45 för att göra iordning Theo för skolan. Jag gråter snart så trött ät jag. Sovmorgon har jag inte haft sen nyårsdagen, sen lägger man sig inte så tidigt heller för man ligger bara och vrider och vänder sig för man kommer inte till ro.
Idag kl 10 var hemvården här igen och sköterskan och Robert ringde till palentiva på sjukhuset för att ta reda på vad man skulle göra, då det inte funkar hemma när han bara spyr och blir svagare och svagare. Det slutade med att en ambulans kom och hämtade honom kl 13 idag för att han skulle bli inlagd. jag hoppas för allt jag är värd att dom kan ordna så att han slutar att spy och får behålla lite näring, så han piggnar till lite. Plågas svårt av att se honom så här. Min vackra, fina man. Det var hemskt att se honom åka iväg i ambulansen.
Jag vill ju att han ska vara hemma, men på ett sätt är jag glad att han är inlagd, så han får den hjälp han så väl behöver.
ROBERT JAG ÄLSKAR DIG SÅ DET GÖR ONT!!