Barnen sover och jag grejar för fullt: byter lampor i vardagsrummet, diskar flaskor, plockar i ordning saker för loppisen den 28 jan, provmålar i köket inför fredag.
Robert blev inlagd i går. Han har mått så dåligt dom sista veckorna och inte kunnat äta och det lilla han har fått i sig har kommit upp lika fort. Läkarna pratar med honom om olika alternativ för att fortsätter det så här kommer han inte finnas många veckor till. Allt har gått så himla fort. Var hos honom igår kväll och lämnade lite medicin. Satt med honom i tvrummet i 5 min. Dar satt en man i 50 års ålder. Han berättade att hans dotter född 81 också låg inne. Hon hade också en dödlig variant. Hon hade en liten son på 3,5 år. det är så sjukt att detta kan drabba så unga människor. Det finns folk som missbrukar sina kroppar hela sitt liv: röker, dricker, drogar m.m. dessa människor verkar klara sig helskinande medans unga människor som aldrig rökt, festat nån gång och levt ett allmänt sunt liv, drabbas.
På fredag kommer i alla fall mina goa sysslingar med moder hit. Då ska köket målats. Det ser jag fram emot enormt mycket. Två av sysslingarna har jag inte träffat på jättelänge, så det nog lite tjöt också.
Har varit på BVC idag med Timmy. Han fick sprutor i bägge benen, så nu ligger han i feber. Detta var första gången jag har varit med inne i rummet vid en vaccination. Jag har sån enorm sprutfobi, så jag har alltid sett till att Robert hållt i barnen. Nu var det inte möjligt då han är inlagd, så jag var tvungen att bita ihop, hålla Timmy och blunda. Det gick bra, men jag blir extremt illamående bara jag är i ett rum med sprutor. Usch.
Matchen i söndag blev en förlust med uddamålet. Vi presterade inte vårt bästa och det fick vi sota för. Sen kan man diskutera till dödagar om dom sanslöst dåliga domare vi hade, som hittade röda kort lite varstans.
Nu ska jag lägga mig och slökolla på Tv en stund, för det får nog bli tidigt i säng idag, för natten tror jag inte blir så rolig nu när Timmy har feber...
Det verkar så overkligt det du går igenom och jag lider med dig något så fruktansvärt mycket. Jag kan inte få in i mitt huvud att detta händer dig. Att detta är din verklighet nu... Massa kramar, styrka och tankar från mig.
SvaraRadera