så trött

Tisdag idag. Skolan började för Theo igår. Gud så skönt att den börjat igen, så Theo slutar att klättra på väggarna här hemma. Under jullovet har han mer eller mindre drivit mig till vansinne. Han har haft det sååå tråkigt. Det är svårt att hinna med att sysselsätta honom vissa dagar när man har fullt upp. Timmy kräver ju 100 % uppmärksamhet och med hushållet och allt därtill blir det ibland lite mycket. Försöker att sona för det genom att se till att göra vissa saker bara han och jag. Lite roliga saker som bio m.m. Vill inte att han ska känna att han kommer i skymundan nu när situationen är som den är. Nu när skolan har börjat igen händer det lite saker för honom i alla fall.
Denna dag har varit en riktig pissdag. Känner att jag ev är på väg att bli sjuk. Vaknade med ont i halsen, huvud och är helt matt i kroppen. Sånt är så jobbigt. Jag vet att ingen vill vara sjuk, men jag känner att jag verkligen inte kan vara sjuk. Barnen ska ju äta, lämnas i skolan, passas och hushåll ska skötas. Det har varit så här dom sista två åren. Önskar att jag kunde ligga och få va sjuk och kurera mig i lugn och ro bara nån gång. Men Robert klarar inte av allt själv och då blir jag är tvungen i vilket fall.
Jag har ju min sjukdom, kronisk ulticaria, som gör att jag får klåda, utslag och gör att läppar och ögon svullnar på mig. Har haft den i ca 7 år nu med bra perioder och riktigt vidriga perioder. Jag reagerar väldigt när jag är sjuk, stressad eller mår allmänt dåligt. Har märkt att jag reagerar väldigt beroende på hur Robert mår. När han mår bättre, gör jag det. När han blir sämre, blir jag det. Har haft väldigt mycket klåda nu det sista. Jag har nog hellre ont än att ha klåda. Det är hemskt. Gör inget annat än att kliar och river.
Nu på torsdag fyller Theo sju år. Kan inte fatta att han har blivit så stor. Tiden går så sjukt fort.
 PÅ fredag blir det släktkalas, på lördag barnkalas och på söndag hoppas jag kunna åka med till Skara för handbollsmatch. Så jag har som sagt verkligen inte tid att bli sjuk nu...