Kvällarna är svårast

Kvällarna är för mig svårast på dygnet.
Har precis varit och tränat handboll, vilket var underbart då handbollen är mitt andningshål där jag släpper alla tankar på vardagen,
I kväll efter träningen så stressade jag hem illamående av rädsla, då en viss person sa till mig igår att jag är ute för mycket, jag måste tänka på robert och att han faktisk kan dö när jag är iväg och han ensam med barnen.
Skyndade in i vardagsrummet där han låg och kollade på Tv, jag skakade i hela kroppen och har svårt att komma ner i varv.
Jag kanske har varit ute mer än jag borde, men det har juh varit lite speciella dagar nu som man kanske inte vill missa. Men det är också en av dom gångerna jag slappnar av och släpper jobbiga tankar. Jag bryr mig inte om vad andra tycker, om jag gör rätt eller fel.
Jag är också medveten om att han kan gå bort, men jag tror inte att han dör knall och fall. Jag märker ju på honom om han är pigg, hur hans allmäntillstånd är. Men att någon annan säger det rakt till en, gör att det sätter på skallen. Nu vågar jag ju fan inte åka någonstans. Om jag gör det så måste jag ha med mig barnen eller skaffa barnvakt. Den jävla kommentaren är det enda som cirkulerar i huvudet på mig just nu..
Om jag ska klara av vardagen med barn, hus, tvätt, städ, matlagning, diskning, nattning, räkningar m.m. måste jag också ta hand om mig själv, då jag är tvungen att vara den starka i familjen. Hur jag tar hand om mig är endast upp till mig...