Om jag ska välja att se något positivt ur detta elände så är det att jag har märkt vilka som är mina riktiga vänner. Folk som har ställt upp hela vägen med hjälp och stöd. Folk som jag kanske inte trodde skulle höra av sig har ställt upp och varit underbara.
Mitt handbollslag har varit enstående. Då jag inte har tid eller möjlighet att träna alla träningar eller vara med på bortamatcher, har dom ställt upp, accepterat att jag bara är med på hemmamatcher, lagat middagar som jag fryst in och kan ta fram när det krisar med tid.
mina svärföräldrar har och ställt upp jättemycket med barnpassning och körning och mycket mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar