Kan vara sista jag skriver på ett tag

Ligger nu i en säng på avd 14 på Uddevalla sjukhus. I sängen brevid mig ligger min livskamrat sen 12 år tillbaka. Ikväll kl nio ringde robert och sa att sköterskorna ville att jag skulle tillbringa natten här. Den känslan som kom över mig då är obeskrivlig. Med det samtalet förstod man med en gång att nu är slutet inte långt borta. Att nu ligga här i sängen brevid honom och lyssna på varje andetag känns helt... Man fattar det bara inte. Jag vet inte hur man lever utan robert. Jag har inte gjort det på tolv år, så jag vet helt enkelt inte. Jag vet i alla fall att han är glad över att jag är här. Jag kommer nog inte att skriva på ett tag nu i alla fall...